Varför?
 
Varför får vissa människor panikångest och andra inte? Det sägs att panikångest delvis är ärftligt betingat. Att man så att säga kan ha förutsättningarna för det latent inom sig, men att det "ska till" någon utlösande faktor för att den ska bli aktiverad?!? Jag vet inte - kanske är det så?
Det finns ju en rent faktamässig kemisk process i en panikattack (och även vid andra psykiska åkommor som t.ex vid manodepressivitet, depression, etc.) som gör att detta nog kan stämma till viss del. En substans i hjärnan rinner okontrollerat och framkallar symptomen. Man kan faktiskt också ofta se att flera inom ett släktled lider av olika former av psykiska åkommor.
Varför just JAG drabbats av panikångest - varför just min latenta ärftliga egenhet för detta utlösts - beror i grunden på att jag som barn upplevde saker som inget barn borde behöva uppleva. Vill inte i detalj gå in på exakt vad som hände - mest med hänsyn till min forna familj - men kan säga så mycket som att det handlar om upplevelser av sådan art som sätter djupa spår i en människa och framför allt - spår i sådan form som förgrenar sig till så otroligt mycket rent grundmässigt i en människas beteende för framtiden. Spår som omkullkastar grunden till trygghet, tillit och som till extremt hög grad påverkar ens egensyn negativt, vilket i sin tur såklart påverkar ens förmåga till att både ta emot och ge kärlek.
Orsak och verkan - hur funkar det då kroppen reagerar med hjärtklappning/panikattacker och varför?
 
Här ligger en förklaringstext, baserad på en läkares beskrivning, till den frågan!