Till dig som är anhörig - klicka HÄR!

Intro

  
Först kommer här en liten beskrivning av hur en panikattack kan te sig för min del.
Mina attacker har oftast börjat genom en slags isande, svindelkänsla som plötsligt infunnit sig i kroppen. Någon sekund senare tycker jag att jag blir bedövad, tappar känseln, tappar verklighetsuppfattningen och känner mig utan balanssinne. Ytterligare någon sekund senare börjar hjärtat banka som besatt, luftstrupen snörps ihop och jag drabbas då av andnöd och blir såklart till följd av det yr.

Har jag inte lyckats stoppa attacken vid detta läge, så är det redan för sent. Då är nästa skede ett hysteriskt försök att "springa ifrån mig själv". :-O Panikartat börjar jag då rusa runt, runt - från rum till rum - upp på stolar/soffor/sängar och ned på golvet, om vart annat. Samtidigt säger jag också högt att "nu dör jag". Vet inte exakt varför, av vad, i de stunderna - bara ATT!

Utöver detta så förändras också min hörsel och mitt seende. Det susar i hela huvudet och jag tycker inte att jag kan höra ordentligt. Synmässigt, förutom att det flimrar/svartnar/vitnar för ögonen, så tycker jag också att t.ex huden blir knallblå, att mitt utseende förvrids, att jag ser annorlunda ut, helt enkelt. Säger då ofta också det till eventuella närvarande. Om DE inte ser det jag ser, så får jag ännu mer panik och känner det som att de ljuger och bara låter bli att säga som det är, för att lugna mig. :-/

Observera att allt detta ovanstående sker inom loppet av sekunder! Det finns med andra ord inte mycket tid till att avleda attackerna.

Då jag försökt förklara hur panikattackförloppet känns för andra människor, har det hela låtit så absurt - till och med i mina egna öron - att jag inte kunnat göra annat än skratta åt mitt egna helt sanslösa beteende, för det är precis vad man blir i en attack - totalt sanslös - helt utan logik och verklighetsförankring! Eller ... JAG blir så i alla fall.

Lite tips och knep om hur jag personligen gör/har gjort för att inte drabbas av panik när jag känner att det är på väg.

Ps. För er anhöriga finns en särskild "Tips och knep"-sida. Se länken högst upp till höger på denna sida!
Tips och knep
 
Har man precis drabbats av panikångest kan det vara svårt att undvika attackerna, eftersom de då ofta kommer så plötsligt, utan minsta förvarning. Minns att jag de första åren upplevde det som att attackerna bara kom som en blixt från en klar himmel. Som om någon plötsligt slängde en hink isande vatten över en - hux flux bara så var attacken där. :-O

Har man som mig däremot haft ångest i många, många år, så lär man sig känna igen hur sekunderna innan en attack ter sig och kan därmed också försöka undvika att de helt bryter ut.
 
Så hur kan jag  undvika att drabbas av regelrätta panikattacker?
 
Så fort jag känner att paniken är på väg ser jag snabbt till att koncentrera mig på någonting annat, t.ex att:
 
Lösa korsord
Läsa - vad som helst som finns i närheten - på mjölkpaketet om inte annat
Titta mig i en spegel för att snabbt försäkra mig om att jag finns och inte ser så annorlunda ut som jag känner mig
 
Försök att andas djupa, lugna andetag - oftast börjar man vid en panikattack andas antingen häftigt och snabbt, eller sluta andas alls. Både dessa sätt gör ju såklart att man blir yr, vilket i sin tur oftast påskyndar attacken. Att försöka behålla andningen lugn hjälper mycket!
 
Har dessvärre just nu inte fler tips att komma med. :-/