Nostalgifrossa - 25 Februari - 2006
(Foton, samt musikfiler ligger infogade. )

Har alltid sagt och säger det igen - hade inte dotterns far varit så "glad i flaskan" så hade jag garanterat varit tillsammans med honom livet ut! Hans liv slutade ju nu alltför tidigt - en vecka innan han skulle ha fyllt 50 år dog han i cancer. Men mer om det längre fram - tänker här redogöra för hur jag upplevde honom, vår relation under de år vi kände varandra. Och jodå, jag är medveten om att det är lätt att glorifiera en människa som passerat till nästa livssfär och kanske gör jag det nu också, undermedvetet, men faktum kvarstår och det kan de som står mig allra närmast intyga att jag sagt även innan han dog - han hade ALLT en man kan vilja ha och en kvinna kan önska sig av en man, han var helt jävla perfekt!! Men ... han var som sagt alkoholiserad och blev dessutom mer beroende ju längre tiden gick, därför kände jag mig tvingad att lämna honom då dottern var liten, tyvärr.

När jag träffade Carsten, som han hette, var jag blott 17 år gammal. (han var 30!!) Hur vi träffades var också en lustig sak i sig. Jag bodde under den perioden ihop med en tjejkompis, tillika basist i det band jag för tillfället sjöng i. Denna basist var på den tiden tillsammans med en gitarrist (som jag spelat ihop med många, många gånger) och denna gitarrists syster var tillsammans med Carsten då. hehe ... vilken röra. ;-)

Basistväninnan och jag satt och kikade i hennes fotoalbum en kväll och där fanns ett foto på Carsten. Jag hade aldrig sett honom förut men höll på att ramla baklänges av hans otroligt vackra ansikte! Sa det till väninnan, att "Shit vilken vacker man!" Inget mer med det, trodde jag ...

Några veckor senare då jag stod och arbetade på den salong jag då jobbade för, ringde telefonen och jag svarade. Det var Carsten som undrade om jag hade lust att gå och ta en öl med honom efter jag slutat jobba!?! :-O Blev helt paff - visste inte ens att han visste vem jag var (vilket skulle visa sig vara korrekt också, hehe) och jag hade ju bara sett ett foto på honom så jag visste inte ett smack om honom heller egentligen. Svarade ett förbryllat "kanske" och sa att om jag kom till den pub han föreslog att vi skulle träffas på så kom jag - annars fick han dricka ölen utan mig. (Kaxig redan då, japp, hehe)

Salongen jag då jobbade på ägdes av en man och naturligtvis berättade jag hela den skumma händelsen för honom, varpå han sa "Klart du ska gå Tette!" Så det gjorde jag. :-) Puben låg bakom hörnet på den byggnad jag arbetade i så det var ju nära och bra - stolpade in där strax efter 18-tiden. Hade ju bara sett Carsten på ETT foto så jag var lite osäker på om jag verkligen skulle komma ihåg hur han såg ut ens, hehe. Gick fram till baren och beställde en öl (ja jag vet - jag var bara 17 år, men jag hade gått ofta på den puben från 14-års ålder utan att någonsin bli tillfrågad om att visa leg!?! Den dagen jag fyllde 18 var jag bara tvungen att gå ned till den puben och visa min legitimation för vakterna, hahaha De såg minst sagt chockerade ut, tss).

Kikade mig lite nervöst omkring och inne i ett dunkelt bås såg jag honom - han bara satt där med blicken hårt fäst i min och var så jävla snygg så man nästan dog, ;-) Han reste sig och kom fram till mig och sa "Är det du som är Tette?" hahaha Höll på att sjunka under jorden - människan hade alltså inte en aning om vem jag var/hur jag såg ut - han var på en total blinddejt helt enkelt, ;-) Han berättade - genom min förvånade min - lite snabbt att min väninna sagt till honom att hon visste en tjej som var intresserad av honom, men eftersom han redan var sambo så hade han svarat henne då att han inte var intresserad.

Han berättade att han sedan veckan efter inte kunnat släppa de orden ur huvudet och nyfiket funderat på vem denna tjej kunde vara, så när han någon vecka senare träffade min väninna igen frågade han vem jag var och hon förklarade väl inte så mycket mer än att jag jobbade som frisör på en salong i stan, sjöng/spelade gitarr och var snygg. (Tack Catrin!) hehe Han tittade mig djuuuupt in i ögonen och sa efter en stund "Hon hade fel när hon sa att du var snygg." Eehhh ... jaha, nämen det var ju kul att höra, hann jag tänka innan han efter en lagom jobbig paus fortsatte ... "Du är mycket mer än snygg, du är vacker." Någon som tror att jag smälte av de orden och de ögonen som sög sig fast vid mina?!? ;-) hehe Ja herregud.

En vecka senare flyttade vi ihop, Carsten och jag. Snabba puckar med andra ord! :-) Var helt otroligt dökär i honom! Han var det vackraste jag någonsin sett - helt perfekt till hela sin yta! Och utöver det var han skitsmart, vrålkonstnärlig, romantisk som fan, innerlig, varm, mjuk men ändå manlig. Han spelade gitarr/piano och munspel, skrev dikter på löpande band, men framför allt så målade/tecknade han jämt och ständigt och var så begåvad att jag är helt säker på att om han inte lidit av sitt missbruk så skulle han ha kunnat gå hur långt som helst i sitt skapande. Fan för alkohol!!! :-(

Hade underbara år ihop med Carsten (även om de också var fyllda med stor dramatik på olika vis, vilket jag inte har lust att gå in på här). Vi musicerade, skrev drösvis med musik ihop - han skrev texterna som jag sedan tonsatte och sjöng upp. Vi satt ofta på kvällarna och målade ihop, och trots att jag är helt talanglös gällande den konstarten så försökte han tålmodigt att lära mig teckna. Tålmodig var just ett annat av de goda egenskaper han besatt.

Och det behövdes under våra år ihop, för trots att jag faktiskt var lycklig med honom så hade jag också mycket ångest. Han kunde ligga bredvid mig i sängen i timtal och prata lugnt till mig, läsa en bok för mig, bara ligga och stryka mig över ansiktet/håret för att få mig att känna mig tryggare - och det gjorde jag också. Aldrig någonsin såg/hörde jag honom vara arg eller ens irriterad på mig. Aldrig! Rätt otroligt!

En del av våra gemensamma musikalster spelade vi också in ihop. Tillsammans med en gemensam vän (och gitarrist, tillika far till min ena systerdotter) som hade en liten hemmastudio. Tänkte att ni kunde få höra lite av det också. Den första sången jag ska lägga ut var från början en dikt som Carsten skrev en morgon till mig, medan jag fortfarande sov. Ofta, ofta gjorde han så - skrev en dikt som han lade på köksbordet och som jag då kunde läsa direkt när jag vaknat. Sååå gulligt! Hur som helst - denna dikt tonsatte jag. Vår vän på bilden ovan spelar alla övriga instrument utom kompgitarren (som jag spelar) på inspelningen, och utom munspelet som Carsten spelar. Låten är inspelad år 1982 och jag var alltså 17 år gammal. Låten kommer här: "Imorgon finns ej än" - Text Carsten/Musik Tette.

Skrev som sagt otroligt mycket musik under de år jag var tillsammans med Carsten. Det var även under de åren jag faktiskt var nära att bli lanserad som artist, för jodå - det har jag varit en hårsmån från att bli. Mer om hur det gick till kan ni läsa om i min "Musiken"-sida, orkar inte upprepa det här. :-)

Var i studio och fick spela in det som skulle ha blivit min debutsingel. A-sidan av den singeln har ni ju redan hör, (väl?), eftersom den legat ute på min hemsida under flera år. Har ni missat den så kan ni höra den här: "Friday" Text/Musik Tette Merio -81. B-sidan har jag nog inte haft utlagd så den lägger jag här: "Radio Luxenburg" Text/Musik Börje. Observera att jag inte skrivit B-sidan, utan var bara sångerska på låten.

Är man tillsammans med en så vacker man som Carsten så får man hålla hårt i honom för att inte andra damer ska försöka sätta klorna i hans vackra kött! ;-) Så ... tyvärr var jag oerhört svartsjuk på den tiden. Inte för att han direkt gav mig anledning att vara det, men jag var det ändå, eftersom alla - joo, ALLA tjejer/kvinnor vi mötte blev charmade av hans yttre och av hans sätt. (Ja, inte du då Gitte - minns du att du undrade varför jag skulle vara ihop med "en gammal gubbe", som du en gång uttryckte det?!? hehehe ;-) Men alla andra, utöver Gitte! Han charmerade alla från pensionerade damer till småflickor på dagis. Man kunde inte annat än drunkna i hans ögon. Så var det bara! :-)

Och två låtar som speglar hur jag kände det lägger jag ut nu. Först en kärleksförklaring - sedan en svartsjukehistoria. Kärleksförklaringen kan ni höra här: "My own" Text/Musik Tette Merio -82. Svartsjukan här: "Running in n´running out" Text/Musik Tette Merio -82.

Vår gemensamma musikerkamrat, som det fanns bild på högre upp, blev så småningom Carstens allra bästa vän, (och det varade ända till hans sista dag i livet). Carsten var ofta hos vännen även utan mig och de två skrev tillsammans en låt. Texten skrev Carsten och den var skriven till mig personligen. Vännen skrev musiken och spelade alla instrument. De ringde sedan upp mig och berättade att de skrivit en låt till mig som jag nu kunde komma och sjunga in. Och det gjorde jag - resultatet kan ni höra här: "Look twice" Text Carsten/Musik Matz.

Vi spelade också in en coverlåt - Jag som alltid brukar gnälla på folk som sjunger "surt" (falskt alltså) ... hm ... här får jag äta upp det lite, för på första ordet i låten så sjunger jag vrålsurt! hehe jaja ... var faktiskt bara 17 år gammal, så det så! ;-) Lite speciellt kul är den här inspelning också för att Carsten och Matz sjunger kör på den. Det enda röstminne jag har av Carsten, med andra ord. Och det låter ... förjääävligt, hahaha. Förlåt Matz. tss ... ;-) Låten är en gammal dänga med Efva Attling (Exmodels) - "Två av oss".

När jag var 18 år fick jag äggledarinflammation och var tvungen att dra ut den spiral jag haft sedan jag var 15 år. Vi bestämde då, Carsten och jag, att inte ersätta preventivmedlet med något annat, utan låta oss få barn om det blev några. Inte långt därefter blev jag gravid. Under hela vår relation, och under hela graviditeten gjorde jag så att jag "rymde" till min syster de gånger Carsten drack i sådana mängder att jag inte orkade med honom. Måste dock påpeka att han aldrig någonsin blev elak/våldsam mot mig - bara enerverande och tjatig, vilket jag inte stod ut med några längre stunder ...

Hur som helst - denna utväg var ett sätt att kunna fortsätta leva med honom trots hans missbruk. Den utvägen blev dessvärre ohållbar från den dagen vi kom hem från BB med vårt underbart vackra barn Zabina. Jag kunde ju inte släpa runt ungen hit och dit hur som helst - vare sig rent praktiskt eller orkesmässigt, så det blev till slut så att jag och Zabina flyttade till ett eget boende.

Vi fortsatte ändå att skapa en del ihop. Bland annat skrev jag en barnbok som Carsten illustrerade åt mig. "Tvi Vale Jack", heter boken.

Zabina träffade sin far så ofta det gick, med tanke på hans missbruk. Och det gick faktiskt någorlunda bra fram till hon blev runt 10 år gammal. Då valde hon själv - (av andra anledningar än i huvudsak pappas drickande) att inte besöka sin far så ofta mer. Jag hade också rätt usel kontakt med Carsten under en del år. I princip fram till då han blev sjuk i cancer. Han slutade då tvärt med allt alkoholintag och var spik nykter under det dryga år han kämpade mot sin sjukdom.

Under det året kom både jag och Zabina Carsten mycket närmare igen. Vi hälsade på honom ofta flera gånger per vecka och plötsligt kunde jag prata med honom på det sätt vi hade gjort när vi en gång var tillsammans - alltså utan ständig påverkan av alkoholen. så på sätt och vis var det för oss ett år av närmande och värme, trots att han var jättesjuk.

Som ni kan se på bilden ovan så har Zabina fått sin fars underbara ögon. (Hon har glass runt hela truten här, hehe) Jag ser honom i henne väldigt mycket. Även till sättet är hon lik sin far i mångt och mycket. Som tur är dock inte i alkoholvanorna. Men hon är t.ex en fena på att dikta.

Både Zabina och jag var vid Carstens sida när han tog sitt sista andetag. Det var ett privilegium att få vara där hos honom och hålla hans hand och sakta stryka honom över ansiktet, så som han så många gånger i lugnande syfte gjort med mig. Med Carsten har jag upplevt allt det största med livet - Kärlek - Nytt liv - och döden. Har även efter hans död haft jättemycket kontakt med honom, men det tillhör ett annat kapitel och det tänker jag inte ta upp här i dagboken. Lite om det kan ni läsa om i mina Magiskt/"Häxa?"-sidor, om ni är nyfikna. ;-)

Nä, nu ska jag sluta för idag! Någon som orkade läsa/titta/lyssna på allt här? ;-) /Tette.