Beskrivning av Orsak-Verkan.
(Enligt läkares beskrivning till mig den 19 september 2000.)

 

Orsaksfaktorer - Påminnelser om trauma och/eller ytterligare stressfaktorer i dagsläget. >>>

Adrenalinskjuts - allmän ökad ångest. I grunden skapad ur ohanterbara upplevelser. >>>

Resultat - Hjärtklappning och ångest/panikattack.

 

Adrenalinskjutsarna kan komma av direkt påfrestning, ex. genom akut sorg. De kan även komma omedvetet, genom t.ex påminnelser om det som gjorde att detta fysiska beteende uppkom. (Påminnelserna kan komma i form av något så "litet" som lukter/läten/syner, etc.). Detta går ej att stoppa genom logiskt tänkande! Reaktionen förvärras sedan av en ond cirkel av ångest-nikotin-koffein-ännu mer ångest ...

 

 

Varför ?

“Gamla” traumatiska händelser sitter så hårt lagrade i kroppens minne att vid påminnelser om dessa och/eller vid ytterligare påfrestningar, tar kroppens impulser vid och använder sig av ”svaga punkter” för att uppmärksamma om fara. I mitt fall är dessa "svaga punkter" hjärtklappning och/eller ångestattacker.

 

 

Hjälper terapi?

Terapin hjälper för att man ska kunna lära sig att leva med reaktionen utan att drabbas av akut panik. Kroppen kommer dock ändå alltid använda sig av dess inprogrammerade reaktionsvägar = hjärtklappning och/eller ångest, vid påfrestningar av olika slag.

 

 

Vad kan jag göra?

Kroppen gör som den vill, vare sig man förstår förloppet logiskt eller ej. Det man kan göra är att vid reaktionerna försöka ”vara snäll mot sig själv” för att lindra. Dvs. försöka förstå att attackerna i sig inte är farliga, inte tvinga sig till fysisk aktivitet då det är som värst och försöka att inte utsätta sig själv för ytterligare påfrestning.

kroppen säger ifrån på detta sätt, sitt ned och vänta på att den ska lugna sig. Acceptera att du reagerar såhär.

Selocendosen (medicin jag tar mot hjärtklappning) kan tillfälligt ökas med en halv tablett per dag. Eventuellt kan antidepressiva mediciner brukas och/eller höjas i dos under en period.

 

Detta är alltså en beskrivning som gäller för MIG. Det fungerar kanske helt annorlunda för någon annan som lider av panikångest, beroende på orsaken till dess uppkomst!

Jag har sedan snart flera år tillbaka kommit till en så pass hög förståelse för min kropps reaktioner att jag väldigt sällan längre drabbas av ren och skär panik då de fysiska symptomen uppstår, tack och lov! Dock finns alla symptom kvar latent och dyker upp rätt vad det är. En del av dem är till och med mer eller mindre kroniska och något jag måste lära mig att leva med helt enkelt. :-/


Tillbaka till symptomsidan! Till huvudsidan!