---

11 September - 11.45.

Bara en kul text, hittad hos Annelie:

* En vuxen kvinna är billigare att dejta. En yngre kvinna kostar minst 12 öl, medan en vuxen kvinna vill ligga med dig redan efter en kopp te.

* En vuxen kvinna kommer aldrig att anklaga dig for att du utnyttjar henne.
Hon utnyttjar dig.

* Vuxna kvinnor är mer ärliga.
Vuxna kvinnor kommer att säga att du är ett svin om du uppför dig som ett.
En yngre kvinna säger ingenting, för tänk om du skulle göra slut för att hon säger fel saker ...

* Vuxna kvinnor tar inte över dina vänner och dina intressen.
De har egna vänner och intressen.

* Vuxna kvinnor är synska.
Du behöver aldrig komma och erkänna att du har gjort något galet. Det vet de redan.

* Vuxna kvinnor är erfarna.
De vet att efter 12 öl kan det vara lite vanskligt 'att få upp den'. Yngre kvinnor behöver lite mer tid att förstå det och du får använda resten av natten till att massera hennes ego med komplimanger.

* Vuxna kvinnor kommer aldrig att anklaga dig for att stjäla de bästa åren av hennes liv. De åren har någon annan redan stulit!
(Fast jag, Tette, tycker att det borde ha stått - "en kvinna är alltid "i sina bästa år". ;-))

* Ja, jag hyllar kvinnor över 40 av många orsaker.
Dessvärre kan inte detta sägas om männen....
För varje vacker, smart, sexig kvinna över 40 , finner vi en skallig, småfet typ som sliter ut sig med en eller annan 20 -årig servitris.

* Och till alla de män som säger:
'Varför köpa hela kon när man kan få mjölken gratis' ...

Här kommer en liten uppdatering:

* Nu förtiden är hela 80 % av alla kvinnor emot äktenskap. Varför?
För det är inte värt att köpa hela grisen, bara för att få en liten korv ....

Loppu!/Tette.

14 Augusti - 13.55.

Jag svarade ju ett inlägg i gästboken med att jag skulle försöka orka/hinna skriva även lite i den här öppna dagboken men ... känner nu att jag lovade för mycket. Det handlar i och för sig inte om ork/tid utan om att jag verkligen verkligen inte har lust att delge vissa personer ett endaste smack om vad som sker i mitt liv överhuvudtaget. Nada! Och då får ju dessvärre de bli lidande som jag inte heller släpper in i min låsta dagbok. Sorry men det är så jag känner och så länge jag känner så så måste jag utgå från den känslan.

Jag har ju inte skrivit här på jättelänge innan jag nu började nyligen igen så att jag inte längre skriver dagbok borde de flesta hunnit vänja sig vid. ;-) Jag är därför övertygad om att ni överlever utan mina anteckningar även fortsättningsvis. Och OM jag längre fram känner att jag igen skiter i vem som läser här i den öppna boken så skriver jag här igen. Men just nu går det inte utan att jag då skulle bruka våld på mig själv och det gör jag inte.

Må gott!/Tette.

13 Augusti

From nu skriver jag dagbok bakom lösen. OM du känner att du tillhör den skara jag kan lita på och kan ge mig någon slags information om vem du är så maila mig om du är intresserad av att kunna komma in i den låsta sidan. Men bli inte ledsen om jag ändå säger nej, det är för att jag i dagsläget känner att jag verkligen, verkligen inte vill ha in obehöriga och är alltså inte något personligt mot just dig!

/Tette.

11 Augusti - 19.00.

Tyvärr gott folk så känner jag inte för att skriva öppet längre. Jag vill veta vem som läser min dagbok eftersom det finns människor jag INTE vill ska läsa den i dagsläget. Därför kommer jag inom kort att öppna en lösenordsskyddad sida dit långt ifrån alla kommer att få tillgång. Jag är ledsen men det är så det känns just nu helt enkelt. I gengäld kommer jag ju då att kunna skriva betydligt mer "naket" än jag hittills gjort i en öppen dagbok såhär. Om jag nu känner för det.

Vet inte riktigt hur jag ska lösa frågan om vilka jag ska släppa in där sen. Kommer förmodligen inte släppa in någon som jag med säkerhet VET inte tillhör den skara jag inte vill skriva för längre. De jag är osäker på vilka de är kommer nog därför dessvärre att nekas inträde. Kanske behåller jag även den här dagboken och skriver mindre närgånget i den, så att det finns fler ingångar, så att säga. Vi får se hur jag gör.

OM du känner att du tillhör den skara jag kan lita på och kan ge mig någon slags information om vem du är så maila mig om du är intresserad av att framöver kunna komma in i den låsta sidan. Men bli inte ledsen om jag ändå säger nej, det är för att jag i dagsläget känner att jag verkligen, verkligen inte vill ha in obehöriga och är alltså inte något personligt mot just dig!

Lyckades med dotterns pixliga kamera få fram några foton på mig och Tilly, när vi var ute i regnet igår.

It´s raining men - nä, tyvärr inte, hehe. tssss ...

Kom igen nu Tilly, titta in i kameran en sekund - sådär ja, duktig hund! ;-)

Återkommer när lösenordsskyddade sidan är skapad./Tette.

9 Augusti - 16.00.

Hm .... hade kallt räknat med att jag skulle må bättre idag och kunna gå ut och inta lite dövande alkohol men icke - är fan ännu sjukare nu. :-O :-( Shit också!

Hur som helst har barnbarnen varit här över natten och det gick som vanligt hur bra som helst. Sonen min var hemma också och hjälpte mig en hel del, både med ungar och jycken. Han är go han, min son! Barnbarnen är nu hämtade av sin mor igen och sonen är hämtad av sin far, för en ny pappavecka. Så bara jag och Tilly är kvar hemma. Och som sagt, då hade jag tänkt passa på att partaja lite. Det lär jag inte orka som jag mår nu i alla fall så det får väl bli soffsittande med en film och popcorn istället då.

Sent igår kväll fick jag en kort sekund av positivitet inom mig. Helt jättemärkligt, har inte känt någon positiv känsla på flera år tror jag. Inte på det viset som igår i alla fall, fylld av någon slags jävlar anamma och ... hör och häpna ... hopp. :-O Kände att jag ville försöka göra något på allvar. För att hjälpa mig själv att bli "människa" igen. Detta var vad jag tänkte att jag ville/skulle göra framöver:

* Gå i den nya terapin (som börjar nästa vecka) med öppet sinne på allvar!
* Uppsöka en sjukgymnast jag blivit rekommenderad, (specialiserad på min typ av problematik, dvs fysiskt dåligt mående som till största del härrör från själen), som kanske kan hjälpa mig få ordning och kontroll på kroppen.
* Sluta röka så småningom ...
* Gå en kurs i finska, för att återfå bättre kunskaper i mitt första modersmål. (Fick en enorm längtan efter Finland igår/inatt också, helt hysterisk längtan.)

Att jag ens en stund kände att jag VILL något var helt fantastiskt. Sen gäller det bara att hitta den känslan igen utan att kroppen tar över och plågar mig så mycket att jag inte kan känna det - för det är så det varit länge nu och är ännu. :-/ Jaja, är i alla fall glad över att ha känt mig hoppfull en liten glimt ändå. Det var så länge sedan att jag knappt kom ihåg att man kunde känna så.

Lägger in en låt här - det är FORTFARANDE min absoluta favoritsångare/musiker/låtskrivare och låt - alla kategorier!!

Just nu känner jag extra mycket för texten dessutom.

Lie To Me - Jonny Lang Lie to me and tell me everything is all right Lie to me and tell me that you'll stay here tonight Tell me that you'll never leave oh, And I'll just try to make believe That everything, everything you telling me is true Come on baby ... just ... Lie to me, go ahead and lie to me Lie to me It don't matter anymore It could never be The way it was before If I can't hold on to you Leave me with something I can hold onto For just a little while won't you, won’t you let me dream ... yeah Come on and ... Oh ... Anyone can see That you love him more than me But right now baby let me pretend That our love will - never end Lie to me, go ahead and lie to me You know just what I´m talking about now .... Lie to me, go ahead and lie to me Come on baby ... just ...

Och minns fortfarande när jag hörde den här låten första gången och var helt hundra på att det var en medelålders, stor, svart man som sjöng (såg honom alltså inte) och det visade sig vara en tanig, vit 17-åring. :-O Oups.

Jonny Lang - Lie To Me - mer av Jonny Lang kan ni se/höra på hans hemsida!

Enkäter och tester är ju bara sååå kul - den här "snodde" jag från Jerry!

Mobila frågor: Var ligger din mobil när du sover? På ett litet bord bredvid sängen. Hur ofta ligger din mobil hemma utan batterier? Aldrig, laddar den alltid i tid. Hur känns det när du inte har din mobil på dig? Härom helgen när jag skulle ut och festa upptäckte jag medan jag tog ut pengar i en bankomat att jag glömt mobilen hemma och blev så upprörd över det att jag helt sonika glömde ta med mig pengarna. :-O Och det kom jag på när jag sen skulle betala ölen. :-O eehhh ... men nej, jag blir inte i normala fall hysterisk över mobilbortfall, det var bara just den här kvällen jag hade velat ha den med mig på allvar. ;-) Får du någon gång höra att du är en mobilälskare? Nix. Hur många samtalsminuter har du ringt? 12:25:13 - SMS:ar mest. Hur många mobiler har du haft det senaste året? Bara den jag ännu har. Blir folk irriterade över att din mobil ständigt är med dig? Nix, för jag pratar sällan i den och SMS:ar inte så ofta heller, bara i korta perioder i så fall. Vad står de i det 4:e sms:et i din inkorg? Ehh, nänänä, så kul ska vi inte ha det! hehe, Det står inte så alltså utan jag menar att jag inte har lust att skriva ut det här. ;-) Vad står de i det senaste skickade sms:et? "Njae, inte helt va. Man bara tror att man är friskare för att man tillfälligt blir bedövad, hahaha.!" (Svarade en vän som menade att man kunde använda grogg som medicin. tss) Vem är överst på listan över missade samtal? Min dotter. Fast jag brukar alltid svara när hon ringer så jag måste befunnit mig utom hörhåll av signalen då. Vem är 6:a på listan över mottagna samtal? Annelie var det visst. Vem är 2:a på listan över uppringda nummer? Sonen. Har du som bakgrundsbild? Dottern och sonen. Hur mkt batteri har du? Fullt! Vem är 8 på din kontaktlista? Systerdotterns (hon som bor i min kommun) man. Vem är den första på bokstaven G i din kontaktlista? Gittan - min första bandtrummis. Bandet hette Smile och vi var aktiva 1981-82. Vad heter din mobil, som bluethooth namn? Som vad? hahaha Den bästa låten på din mobil? Har ingen musik på den mer än min ringsignal - som är Sweet Home Alabama. Den sämsta låten på din mobil? Se ovan. Den första bilden du ser när du går in på dina foton på mobilen? Min hund Tilly tillsammans med Annelies hund Freja. Hur mkt är klockan när du gör detta? 23.31 - piiip.

Må gott!/Tette.

7 Augusti - 15.30.

Åh, det är så syyynd om mig - jag är kanonförkyld och fryser som en hund. (Inte för att de hundar jag haft så ofta sett ut att frysa, hehe). Har knappt varit utanför dörren senaste dagarna, har ont i varenda jäkla led i hela kroppen och huden är öm så att kläderna gör ont att ha på till och med. :-( Stackars mig va?! ;-) Det är tur att sonen är hos mig den här veckan, annars hade jag blivit tvungen att lära Tilly gå på toa som en vanlig människa! hehe

Och imorgon var det ju tänkt att jag och Tilly skulle träffa den familj som är intresserade av henne här i min kommun, men det blir vi nog tvungna att skjuta på till nästa vecka nu. Har dessutom planerat att ha barnbarnen här imorgon över natten. Får se om dottern fortfarande tycker att det är en bra idé när jag är såhär hängig. För smittans skull menar jag. Å andra sidan så var de här en sväng precis innan det bröt ut ordentligt så de är nog redan smittade i så fall.

Till något jag måste skriva men inte tänker utveckla vidare här ... Ibland blir jag mer förundrad än normalt över hur mysko vissa människor beter sig mellan varven. :-O Tror att en del faktiskt på allvar tror att jag är gjord av sten och därför inte kan göras illa. :-( Jaja ... försöker bortse med det men det är inte lätt alltid ...

Hittade hos Annelie ett personlighetstest - så här blev mitt resultat:

Tette Merios personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Kärriärer som skulle kunna passa Tette Merio:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, SYO-konsulenter, journalister, religionslärare.

Här kan du göra testet själv!

/Tette.

4 Augusti - 14.45.

Regn, regn och mera regn. Så har vädret sett ut i princip konstant sedan jag skrev sist här. Inte för att jag bryr mig särdeles. Dels är jag som min syster Paula, inte så förtjust i stark värme. Dels har jag ändå inte tillgång till båt längre och inte har jag haft möjlighet att åka till havsstugan i Hangö i år heller så ... Shit the same vad det är för jäkla väder. :-/

Var hur som helst ute på pubrunda hela helgen igen. Men vädret gjorde att vi inte var så många ute, vilket ju var lite trist. Helgkvällar får det gärna vara ljummet och uppehåll så jag kan festa i godan ro och det helst tillsammans med lite fler än att det knappt fyller en halv pub tack. hehe. ;-)

Det här är nog den mest menlösa sommar jag upplevt så här långt faktiskt. Till och med de somrar jag som yngre var egenföretagare (frisör) och inte hade mer än runt 3 dagar semester var mycket bättre än detta! Då hade jag åtminstone både kärlek och pengar och ork i kropp och själ att alls kunna "ta in" något vettigt. Nu är det mesta bara en sorglig, tragisk sörja av ett .... ingenting. :-/

Nja, jag har ju mina barn och barnbarn att glädjas över i alla fall. Önskar dock att jag hade lite mer energi att uppbringa för att också faktiskt kunna ägna mig mer åt dem. Älskar dem oerhört! Men har som sagt inte kraft nog att kunna göra så mycket annat än att bara prata och gosa lite. Skulle vilja kunna/orka göra så mycket mer!

Och Tilly ... det är jäkligt jobbigt att ens försöka hitta ett nytt hem åt henne. Bara själva tanken på att ge upp henne, (FAST det är främst för hennes välbefinnandes skull!), är hemsk. Men det funkar ju bara inte för mig att sköta henne ensam, så är det nu bara. Hon förtjänar mycket mer än en matte som bara fungerar på halvfart och på halvtid. Vi ska hur som helst träffa en ny familj på fredag eftermiddag och se om Tilly skulle kunna passa hos dem. En stor fördel med dem är att de bor i samma kommun som mig, vilket ju skulle innebära att jag även fortsättningsvis lättare skulle kunna besöka henne och ha lite mer inblick i hur det hela fungerar. Vi får se hur det går. Efter förra torsdagens "miss" är jag lite mer skeptisk denna gång ...

GUD vilka muntra anteckningar jag bjuder på! hehe Sorry, men jag kan ju inte sitta här och ljuga och spela teater. Det är som det är med allt just nu, varken mer eller mindre.

Men den här veckan har jag i alla fall sonen boende hos mig, vilket är skönt. Han har verkligen kommit igång med sitt musicerande nu. Han sjunger/spelar gitarr och komponerar låtar mest hela dagarna faktiskt. Underbart att höra! Och han är duktig som fan dessutom! :-)

Själv sjunger jag mindre och mindre. Kan knappt sjunga längre. Låter förjävligt i mina egna öron, rösten liksom spricker stup i ett. Som en pojke i målbrottet ungefär, som provar att sjunga. Hade hoppats på att det bara var något tillfälligt, för att jag var för ledsen för att orka sjunga, men ju längre tiden går ju mer tror jag att rösten faktiskt är sabb. Av rökning och ständiga magsyror som fräter på stämbanden, från mitt magmunsbråck. Spelade under helgen hur som helst in min senast skriva låt ändå. Gör alltid så när jag skriver musik, spelar in dem en kvart efter att de är färdiga, för att få en "slaskkopia" att sedan finjustera. Om jag nu kommer så långt, har inte riktigt ro till finjusteringar längre heller. De två senaste låtarna ligger hur som helst under "Kreativt >Musiken" -sidan, om någon vill höra slaskarna. ;-)

Må gott!/Tette.

1 Augusti - 02.00.

Nej, det funkade inte. (FAN OCKSÅ! :-() Det lät bra i teorin men visade sig inte fungera i praktiken, men det berodde inte på Tilly - hon uppförde sig exemplariskt och jag är riktigt stolt över henne. Tack igen förresten systeryster, för att du gjorde mig/oss sällskap hela dagen. Puss! (Inte för att jag tror hon läser här, hehe, men ändå.) Och Tack till L & T för lånet av bilen! :-)

Karin skriver om prinsar i min gästbok - alla de tusen som ska ploppa upp när jag minst anar det, hihi. Tss ... Tack Karin, förstår att du vill trösta mig med de orden men näe - jag har nog som sagt var förbrukat min prinskvot vid det här laget och det med råge. Och utöver det så känner jag mig numera bara trött, gammal, ful, sjuk, pank, nyttolös och väderbiten så jag tror inte att några prinsar kommer ridande ... FAKTISKT! hahaha ;-) Skulle möjligen vara någon blind, döv och desperat en i så fall. Känner du några sådana så skicka hit dem du. tssss ;-D hehe

Men i vilket fall som helst lär det säkert bli pubrunda till helgen igen. Jag behöver ju inte sitta och stirra på väggarna bara för att jag inte tror mig kunna hitta eller ens känner mig vilja söka prinsar. Det är ju ändå nice att bli småblarig och se lite lösdrivande folk omkring sig. Och till det höra lite livemusik, för sådant står på menyn varje helg i min kommun, tack och lov. :-)

Önskar er som möjligen läser här en skön helg!

Godnatt!/Tette.

31 Juli - 02.00.

Jodå, helgen gick i festandets tecken. Hade på lördag eftermiddag även besök av Annelie och hennes goa valp Freja. Tilly och hon kom ypperligt bra överens, men så kommer också Tilly faktiskt överens med alla hundar. Har aldrig varit med om motsatsen med henne. Jätteskönt. På kvällen sen träffade jag på Annelie igen på en lokal pub.

Har umgåtts mest med syster min sedan i måndags då hon kom hem från Finland. Vi har ätit gott på uteservering (tack syster), strosat omkring bland alla båtturister, suttit och smuttat på öl (hon cider, hon är lite kvinnligare än mig, hehe), pratat, pratat, pratat och ikväll bjöd hon mig på bio (tack igen syster) - Sex & The City såg vi och näe, är faktiskt besviken. Älskar serien på TV:n men som film var den snudd på kass. Mysko att det kan bli så stor skillnad. :-O

Efter bion var vi iväg för att hämta en bil jag ska låna imorgon, för att med syrran och Tilly åka iväg till någon ödebygd en timmes bilfärd ifrån mig, där det bor en kvinna som vill träffa Tilly för att se om hon eventuellt kan tänkas kunna överta henne. Hon bor på en gård med två hus, (i det ena bor hennes mor som är hemma hela dagarna), det finns inga bilvägar i närheten men en massa skog och en badstrand där även hundar är tillåtna att simma. Gården har redan en hund, en gammal tik på 14 år och där skulle då alltså Tilly kunna få gå utan koppel ute ständigt, bada, gå sköna promenader i skogarna och bara ha det gott.

Men ... gården innehar även två katter och Tilly blir helt tokig bara hon ser en katt här hemma så därför är det väl rätt osäkert om det kommer att funka att ha Tilly där. Men vi ska testa, genom att besöka henne imorgon, som sagt. Det kan ju tänkas att Tilly inte reagerar likadant när katterna är på sitt revir och inte hennes, om man har tur. Och egentligen tror jag inte att Tilly är så kattilsk som hon verkar för hon har ju faktiskt träffat dotterns forna katt ett antal gånger, hemma hos dottern, och då höll sig Tilly alltid på säkert avstånd från katten. Tror hon är mest nyfiken och även kanske lite rädd för dem.

Men jag håller tummarna att det ska fungera för bättre boende än så är nog svårt att uppbringa åt en hund. Håll gärna tummarna ni också. :-)

Fan, har ingen fungerande kamera längre. :-( Så det enda jag kan plåta med är mobilkameran numera. Rätt usel kvalité på de bilderna och utöver det så hittar jag inte sladdfan som man laddar över bilderna till datorn med. :-O Ska leta vidare dock så ni kan få se någon form av bilder här igen framöver.

Natti!/Tette.

24 Juli - 15.10.

Varning utfärdas ... låååång och allvarlig text följer nedan ... ;-)

Så hur ser mitt liv ut numera? Hm ... svårt att beskriva faktiskt men det mesta är kaos om jag ska vara ärlig. Inifrån och ut och allt runt omkring.

Som ni kanske förstått så är jag singel sedan en tid tillbaka. Mer än så tänker jag inte säga om den saken - inte nu i alla fall.

Ett och ett halvt år har jag nu pinats av allehanda helmysko fysiska plågor. Så stora plågor att jag varit och är mer eller mindre handikappad på alla möjliga vis. Det startade ju först med magmunsbesvären, om någon minns det?! Fick genomgå viiiidriga undersökningar såsom gastroskopi, matstrupstryckmätning och dygnregistrering av magmunnen - allt detta för att man skulle kunna få en syn på om en operation skulle kunna hjälpa mig för jag HAR alltså ett magmunsbråck som stökar som fan, i och med att jag belastar den så hårt då jag sjunger så ofta/mycket.

De kom till slut hur som helst fram till att om jag bara ger fan i att sjunga så klarar jag mig utan operation, då en sådan bara skulle göra mig 4% bättre, kom de fram till. Utan sjungandet alltså. Och eftersom jag inte har musiken som mitt levebröd så ansåg de inte det som nödvändigt att bry sig om det faktum ATT jag sjunger mycket. Och jag har inte orkat bråka vidare med dem heller, fast jag väl kanske egentligen borde, eftersom det för mig inte är ett alternativ att sluta sjunga. :-/

Så jag sjunger vidare men med stora besvär. Nu vet jag i och för sig inte i dagsläget hur mycket av besvären som kommer från magmunnen och hur mycket som kommer av det faktum att hela jävla jag mår skit och jag därför inte får tag i kraften i rösten såsom jag brukar. Svårt att veta vad som är vad så att säga. Men konsekvensen har ändå blivit att jag inte sjunger mycket alls offentligt längre. Vilket ju är jävligt trist! :-(

Har senaste året mest ägnat mig musikaliskt åt att flera gånger per vecka ha livespelningar i SL (SecondLife), men har nu slutat även med det. Inte så mycket pga rösten som av det faktum att jag aldrig vande mig vid den formen av livespelningar. Det går alltså till så där att jag sitter hemma och sjunger/spelar - via en mixer, vidare till datorn och ett streamprogram, som sen sänder ut det i SL live, på olika livemusik-venues där. Rätt häftigt i sig att det funkar att göra så, men för mig funkar det inte riktigt att inte få den direktrespons som man ju får på RL (RealLife) spelningar.

Fördelen där har varit att jag spelat mina egna låtar otroligt mycket, vilket jag inte gör i RL, eftersom folk mest vill höra covers, tyvärr. Så på det viset har det ändå gett mig en hel del att göra SL-spelningar under ett års tid.

Och att bryta upp relationer är jävligt bra för musik-kreativiteten. Har skrivit minst fyra låtar de senaste månaderna, om inte fler. Synd att det ska behövas (för mig) sådan form av "downkänsla" för att jag ska få inspiration och behov av att skriva musik bara.

Hur som helst, tillbaka till de fysiska plågorna ... Jag har pga. mina symptom gått igenom många fler undersökningar än den av magmunnen. Har gjort lungröntgen ett par gånger, en KOL-undersökning, fått svalgsystemet undersökt och filmat, och även stämbanden. Har vidare varit till hjärtspecialist och där gjort både viloEKG, ultraljud av hjärtat och även ett arbetsEKG. För den som inte gjort ett sådant kan jag förtälja att man alltså får sitta på en träningscykel och pressa hjärtat till maxbelastning - medan hjärtspecialisten står bredvid och hela tiden kollar EKG:et. Jobbigt som FAN!

Jag har ju knappt rört på mig ett skit på hela den här tiden jag varit "sjuk", plus att jag fortfarande röker som en blådåre och ändå ... ändå ... kom de fram till att jag har ett friskt hjärta och helt normal kondition för en kvinna i min ålder?!? :-O Ehh .. ok - då borde jag alltså haft dunderkondis om de gjort samma test på mig för ett par år sedan, när jag fortfarande gick långa, raska promenader dagligen med Tilly?!? :-O

Att jag gjort dessa undersökningar beror på att jag dels har jävligt svårt att andas stundom. Plus har som kramp i luftrören, vilket jag haft länga länge redan. Därför kollade man lungorna och KOL-symptom, men inget fel hittades där. (Dags att sluta röka innan det blir fel - ja jag vet!!)

Och hjärtat ... har ju sedan drygt 15 års tid ätit en hjärtmedicin mot hjärtklappning redan, men det jag nu har är inte hjärtklappning enbart utan hjärtat stannar upp och gör dubbelslag ungefär femhundra gånger per dygn - vilket jag aldrig varit med om förut. Det är skitläskigt! Och otroligt störande för lusten och orken att leva. Ett dygn var det så svårt att jag fick ambulanstransport till akuten faktiskt. De trodde att jag fått hjärtflimmer, men EKG:et såg normalt ut kom de fram till och jag fick istället remiss till den hjärtspecialist jag sen också träffade och som alltså konstaterade att jag är hjärtfrisk men lider av så stor mängd stresshormon att det system i kroppen som ska styra sådant vi inte med vilje styr - som hjärtrytmen tex - var rubbat.

Det knäppa är att jag inte känner mig stressad i egentlig mening. I huvudet menar jag. Men likförbannat beter sig kroppen som om jag var konstant jagad av en flock blodtörstiga vargar - VAD jag än tänker med huvudet. :-O Känner igen den känslan i och för sig - har mer eller mindre alltid känt den, hela livet, bara det då att kroppen hittar på nya sätt att visa det för mig rent konkret. Sista ett och ett halvt året har den dock tagit i rejält i visandet. Först kunde jag inte svälja på ett halvår eller så och gick ned 20 kilo på kuppen. Sen blev det lite bättre och drygt hälften av kilona återvände snabbt, men istället kunde jag inte andas och hade ständig vrålkramp i luftrören och när det sen också lade sig en smula så började hjärtat härja med sina otaliga, dagliga oregelbundna slag - och det är väl där jag är nu ungefär.

Kroppen har alltså totalt tagit över allt i mig, det finns inte ork/tid över för mig att ens försöka leva "normalt". Men jag har ändå nu, sen jag blev singel igen, tvingat mig själv att försöka. Har festat massor ... hm ... Och med det intagit alkohol i rätt stora mängder och det lustiga är att ... när jag gör det så lugnar sig hjärtat och blir snudd på normalt igen en stund. Vilket då ändå tyder på att det är stressrelaterat, när skallen slappnar av så gör kroppen det också, men ... jag kan ju för fan inte vara konstant packad för att kunna få kroppen i ro. Tyvärr. :-O ;-)

Nej, jag skulle nog helt klart ha mått bra av en hederlig lobotomering! Och de antidepressiva - som jag inte äter längre och förmodligen borde äta ... - funkar väl lite som en lobotomering. Problemet är ju att jag dels går upp hur mycket som helst så fort jag börjar med dessa mediciner, dels försvinner mycket av min kreativitet med dem, eftersom jag kreerar utifrån ångest och behov att dämpa ångest, om ni förstår hur jag menar.

Har ändå ett halmstrå kvar att gripa innan jag ger upp och återupptar medicineringen och det är den enda form av terapi jag hittills inte gått i - Kognitiv terapi. Startar med den i mitten av augusti och hoppas att det ska kunna hjälpa mig att stå ut med tillvaron utan mediciner. Jag ska inte gå i den vanligaste formen av denna terapi dock - den Kognitiva beteendeterapin alltså - den är mer till för människor med specifika fobier av olika slag. Och det har inte jag. Jag ska gå något som heter Kognitiv psykoterapi.

Försöker även få Tilly till ett annat hem. Jag har helt enkelt inte ork nog till att ensam aktivera henne. Varannan vecka är jag ju helt ensam med henne, de andra veckorna bor visserligen sonen här men han har inget intresse av att pyssla med hund på mer allvarlig basis och det ska han inte behöva heller. Hur som helst har jag kommit fram till att det är oerhört egoistiskt av mig att behålla henne, trots att jag känner att jag inte orkar och märker att hon inte mår bra av den brist på fysisk stimulans hon nu får leva med. Tilly fyllde tre år förra veckan förövrigt, så hon har ju en hel del aktiva år kvar och bör få leva ett mer innehållsrikt liv än jag kan erbjuda henne i solotillstånd.

Så jag har kontaktat hundskyddsföreningen för att genom dem få hjälp med att hitta ett lämpligt hem åt henne. Känner att jag varken kan eller vill försöka på egen hand. Vill få lite mer trygghet i att hon faktiskt kommer till ett bättre hem, med mer aktiva ägare och det känns det som att jag inte är säker på om jag på egen hand ska försöka hitta något. Hundskyddsföreningen fungerar som en länk mellan mig och eventuella intresserad övertagare. De sköter alltså den första kontakten och eftersom de är mer luttrade i vad man ska fråga efter osv så vill jag ha det på det viset. Så vi får se om vi hittar något lämpligt hem åt Tillygumman.

Det är med stor sorg i hjärtat jag kommit fram till det beslutet, att inte ha henne kvar! Känns lite som att lämna bort sitt eget barn, men vad fan ... det går ju inte att ha det såhär heller, hon mår dåligt och jag mår dåligt av det. Hoppas, hoppas att det löser sig på den fronten i alla fall!

Sonen har nu kommit hem igår kväll, efter två veckor nästan i Hangö, Finland. Själv fick jag inte möjlighet att åka dit alls denna sommar. Det funkar inte varken praktiskt eller ekonomiskt tyvärr. Men är glad att sonen kom iväg i alla fall.

Han har förresten fått igång sitt eget sjungande/spelande/komponerande rejält på sistone, vilket gläder mig mycket! :-) Igår kväll satt vi i timtal och sjöng och spelade ihop. Kul! :-) Och i förmiddags stack han vidare igen, till sin far, för att tillbringa lite semestertid där också.

Med andra ord - bara jag och Tilly hemma igen och på vardagarna står jag ut men jag står fan inte ut att sitta här ensam på helgerna längre. Det går bara inte. Så även idag och säkert även imorgon, ska jag återigen bege mig till någon pub, inta lite öl och sugas in i en tillfällig, fejkad känsla av lite mer harmoni - inifrån och ut.

Må gott gott folk, om det nu fortfarande är någon som tittar in här. ;-)/Tette.

23 Juli

Nej, någon regelrätt dagbok kommer inte detta att bli igen! Kommer här, när lusten faller på, lägga in en del trams och tankar/känslor för stunden.

Ni kommer kanske inte ens förstå allt jag säger/menar men då är det inte meningen att det ska vara mer redigt och jag kommer då alltså inte heller att förklara något mer ingående än det jag skriver ned här, punkt slut.

Börjar det första tramset med att lägga in en "fråge-lista" jag hittade hos systerdottern Saija igår natt och därefter en fån-rolig pryl jag hittade hos Annelie.

Har du någonsin: Sagt nej till samlag? Ja Varit medvetslös? Nej, om inte avsvimmad räknas dit. Gjort något dumt? Hahaha, nääee, såklart aldrig och inte, hm ... Gjort något du verkligen ångrar? Mm, kanske. Blivit full på ett släktkalas? Inte så full att jag behövt skämmas. Varit full i skolan? Nix. Blivit portad ifrån en krog? Måste tänka ... nä, tror inte det. Slagit sönder en tv? Nix. Önskat att du var av det motsatta könet? Absolut. Varit gravid? Ja, fyra gånger. Fått barn? Japp, två stycken. Överdoserat? Ehh, vad? Skulle vara sex då möjligtvis, när jag var ung och vild. :-O Åkt ambulans? Ja Gjort något olagligt? Nja, inget supergrovt men jo. Blivit polisanmäld? Ja, eller min forna schäfer blev det - oförtjänt dessutom. Slagit ner någon? Oja, slogs jämt som yngre. Skämts över dina föräldrar? Bara en gång vad jag minns. Skämts över dig själv? Inte ofta men det har säkert hänt. Ätit ifrån en papperskorg? Ehh, nä. Kissat ner dig av skratt? Nix. Vem är den senaste som: Sov i din säng? Utöver mig själv? Hm ... hemligstämplad information. ;-) Såg dig gråta? Min son tror jag. Fick dig att gråta? Oj, hela tillvaron. Du gick på bio med? Måste fundera när jag var på bio ens - exet och hans barn plus min son var det nog med. Du gick på stan med? Jycken, räknas hon? hehe Annars var det sonen. Skällde på dig? Minns inte. Skickade dig ett e-mail? Hemligstämplat även det. Random: Har du sagt jag älskar dig och menat det? Har aldrig sagt det utan att mena det! Bråkat med din flickvän/pojkvän? Korkad fråga. Tar du droger? Nix, inte mer än nikotin och alkohol ibland. Vad är du mest rädd för? Att tillvaron inte ska bli bättre. Vilka kläder sover du i? Olika, beror på om jag sover bredvid någon. Vart vill du gifta dig? Vill inte gifta mig igen, men jag har gift mig i en gammal fin kyrka en gång i tiden. Vad hatar du verkligen? Fega, oärliga människor - vilket det tyvärr kryllar av ... Har du Varit kär? Självklart. Är du ett hälsofreak? Nä, knappast. Har du varit kär i någon du inte haft chans på? Inte särskilt länge i så fall. Vill du gifta dig? Nej, räcker med det försök jag en gång gjorde. Vill du ha barn? Nej tack - mina två räcker. Har ju för tusan barnbarn redan, hehe. Har du de senaste 48h: Gråtit? Mm, lite har jag nog det. Köpt någonting? Japp, mjölk, smör och cigg. Varit sjuk? Är konstant sjuk numera. Sjungit? Ja, självklart. Velat säga till någon att du älskar den? Ja, dottern och barnbarnen som varit här nyss! Träffat någon ny? Senaste 48 timmarna ... hmm, nix. Saknat någon? Ja Kramat någon? Ja Kysst någon? Nej, bara pussat på barnbarn och dottern. Har jag: Digitalkamera? Ja, fast den fungerar inte. Telefon på rummet? Mobilen tar jag med till varje rum jag befinner mig i så ja. Mobil? Japp. Egen dator? Japp. Könssjukdom? Det hoppas jag inte. :-O Husdjur? Japp, en byracka. Bra kompisar? Har inte så många men de få jag har så. Tar du receptbelagda mediciner? Japp. Vem vill du fika med just nu? Ingen, jag vill bara sova just nu. (03.16.)

Utöver detta vill jag bara säga att näe, "stan" är inte alls full av vatten, som Broberg sjunger - den är full av grisar.

Nu ska jag städa lite, sonen kommer hem från Finland imorgon och Tilly fäller som en tok - något radikalt i städväg måste göras omgående.

/Tette.

---

Upp!